ur mörkret

Det var en bra dag igår och humöret var riktigt. Så när mamma komhem från jobbet ville jag gå ner på byn o kolla lite i butiker. Inne i affären träffar vi en gammal dagisfröken. Hon är så smal så fin. Så vacker och jag känner mig gigantiskt. det ända jag kan tänka på är hur hon måste tänka att va fet jag blivit. Att det första hon skulle prata om över sin fika var att hin träffat på mig och att jag blivit väldigt stor. Jag ville bara gå därifårn. Jag var så obekväm.

Usch jag vil känna mig vacker, stark o frisk. Vill att det ska vara som förr när folk såg upp till mig och min vältränade slimma kropp.

Kanske är det ett minne blott.
AJA idag är det fint väder iaf ska försöka pallra mig ut.

//A