ur mörkret

regnet bara öser ner och faktum är att tycker det är skönt. För då kan jag bara ligga inne i soffan och vara lite små nere.
För det är precis de jag är. Efter att ha hetsat hela årdagen och kräkt mår jag inte bra idag. fan....fan fan fan....flyttar snart och utbildningen drar snart igång. Känns jätte spännande men den posstivia förväntans fulla kännslan överskuggs at rädslan. rädslan för vad den här jävla sjukdommen kommer göra mig mig. Den bor i mig om en parasit som lever av sin värdorganism, min kropp.  Är rädd hur jag kommer klara det här. vill ju kunna njuta av att föreverkliga min dröm och utav resan mot mitt framtida yrke......snälla låt nte denna nedbrytande ätstörning förstöra det här för mig...................