Julafton
Dagen började med ett bittert humör. Jag blev så ledsen på mig själv då jag lovat mig att hålla humöret uppe och njuta till fullo av julen. Men jag ville bara va tyst o dra mig undan. Sa nog inte många ord på förmiddagen och grymtade buttert till min bror som ville ta foto på mig -Att jag faktiskt inte ville va med på kort och att jag inte fatta varför han inte bara kunde acceptera det! Det är inte rätt mot min familj att hålla på som jag gör. Och inte rätt mot mig själv heller för den delen.
I bilen hem från förmiddags utflykten pratades det i bilen om deceniet som passerat och min bror tyckte vi skulle ranka vad vi skulle komma ihåg med -00 talet. Ipoden,studenten finanskrisen listades upp..... Tårarna brännde bakom ögonlocken, för det slog mig, att deceniet varitet mörker . Under -00 talet flyttade jag hemifrån - O skaffade mig bulimin, stoppade fingrarna i halsen första gången. Under -00 talet började resan in i ett mörker ,ett årtionde kantat av ångest, hård träning och tårar. Det slog mig där i baksätet att jag borde skicka in den där självanmälan till SCÄ och sätta punkt för det här deceniet och inleda det nya med att ta upp kampen ,kanske den svåraste jag någonsin . förändra mitt liv eller rättare sagt ta upp kampen om attt få tillbaka mitt liv. Vågar jag, orkar jag?
Wake me up inside, wake me up inside, wake me up and save me from all I`ve done
Jag har förlorat mitt liv och tappen den jag var på vägen.
Alltid glad och sprallig, hade alltid en kommentar till allt aldrig långt från ett skratt, hurtig äslakde utmaningar och allt var rörligt äventyr hette, springa, åka längd utflykter.Nu vill jag bara vara inne ,sitta stilla , dra täcker över huvudet.
GOD JUL på er alla där ute!
//A
