ur mörkret

Idag kom antagningsbeskedet. Jag kom in o ska börja på läkarutb till hösten. Shit! Jag blev så chockad ,glad och förvånad. har inte smällt det riktigt än!...Kände mig som världens starkaste männsika o med ens kändes det som om mina problem med maten skulle vara som bort blåsta. Att Mitt liv kommer ta en bättre riktning nu.....Men nu några timmar efter att lyckoruset börjat lagt sig försår jag att så inte är fallet. Utbildningen är tuff och kommer ställa höga krav på att prestera. Mina svagheter -Press, prestationsångest och stress. de kommer bli tufft men nu mer än någonsin måste jag ta tag i min sjukdom. Har varit vädigt dyster o läst massa diettips o deff artiklar de senate dagarna. men jag måste , måste finna styrkan. Annars kommer inte jag klara mig igenom.







Jag har tänkt en hel del (rättare sagt så mal hjärnan runt sjukdomen hela tiden) och kanske bör jag ställa in fokus på att förbättra självkänslan först.Jag tror inte maten är den största pusselbiten utan just uppfattningen om mig själv. Det är ju alla elakheter som jag säger till mig själv som slår ner mig i backen gång på gång!
JAg måste klara det här , Jag vill klara det här, Jag kommer klara det här!

//A