ur mörkret

jag har kommit på att det är de jag går runt o känner nu - rädsla. denna rädsla och oror som praglat mitt sinne gör att jag inte kan sova och gär runt och är hetssugen hela dagarna. Jag känner rädsla för det som kommer. För att Börja plugga samtidigt som jag försöker bli frisk. Tog kontakt med abkontakt (riskföreningen för anorexioch bulimi) och fick ett jätte långt och engagerat svar vilket kändes bra. de skulle skicka info om metorer somdom hade osv osv.men han poängterade att jag var tvungen att söka profisionell hjälp. som terapi eller helst ätströningsklinik. Men det kan jag ju inte göra medans jag pluggar!!! jo terapi, det skulle kännas bra men kommer inte ha råd med det som student, men klinik går ju inte. Där ska man ju vara hela dagarna. Då skrev han att han tyckte att det kanske var bäst med en "time out" och bara fokusera på att bli frisk. NEJ! jag har kommit in på den utbildning jag kämpat för sen högstadiet så det är inget allternativ, ALDRIG! Dock förstår jag han tänk - Jag och mitt liv min hälsa är den viktigaste. och att jag mår bra.
FAN (ursäkte språket men är frustrerad) me det går ju inte.

   Mitt tillfriskningsarbete har legat nere nu i några dagar om man ser till att försöka äta regelbundet. Men jag äter massa kolhydrater, nu börjar det skapa en viss ångest för jag känner att jag gått upp i vikt, har inte vägt mig för det har jag bestämt att jag inte ska göra på ett tag och så är det faktiskt så att jag är skit rädd för vad den skall visa.

Jag kollade på bilder på face på blivande kusare och kom på mig själv att det jag kollade efter var hur tjejerna såg ut alltså om dom var smala -ALLa var jätte smala. känns  som jag kommer bli tjockast på utb .usch....överväger att börja med LCHF igen men vill verkligen ge detta en chans. .men när har man gått tillräckligt långt? när man blivit gravt överviktigt? usch o fy o blä....