Små stapplande steg mot tillfrisknade.

Sitter nu i min säng o surfar runt lite. träkigt väder = slappar dag.
Hur går det då med mitt tillfriskande som så smått har börjat ( små små trevande steg ,men försöker verkligen).
Jo, som sagt jag försöker verkligen. Har lagt till kolhydrater till min kost och äter nu fullkornsbröd med ägg på morgonen och pasta o potatis till lunch (dock inga mängder ,får ta de i steg, utan lägget till någon potatis lr några pasta bitar) och tycker faktiskt de går bra. vågar dock inte ställa mig på vågen för då kommer allt förstöras jag vet det. Det e svårt för den står där o lockar på mig att kliva upp men jag vet att de bara leder till depp o ångest. Försöker intala mig själv att de här är enda vägen . Jag kommer säkerligen gå upp ivikt nu ett tag men de kommer försvinna när kroppen blir trygg i att få mat o äta det den behöver (vill tro på d..). Jag skrev i förra inlägget att en prövning kommer komma . Hade en hetskänning iförrgår.Som vanligt när jag är själv o stänger på jobbet blir jag stressad -vilket leder till suget. jag fick verkligen ett starkt hetssug o började äta men sen försökte jag ta tag i mina tankar ,säga STOPP! vad känner jag egentligen nu? hur känns det i magen? är jag verkligen hungrig? nej de va ja ju inte. Men varför trycker du då i dig massa?hm, jag vet inte?
JO känn  efter nu! Ja jag är ju stressad och nervös. nervös för att jag ska springa mitt livs första motionslopp imorn. har nog prestationsångest. VIll inte komma sist. ärrädd för att jag inte kommer orka hela vägen. misslyckas.
Men kommer det kännas bättre om du äter?NEj , jag kommer få ångest......Är det en bra uppladdning ?......nej.
   Och inpulsen fanns där hela tiden att föra hande till munnen å äta men de gick  hyffsat bra och när jag tog en skiva pålägg mådde jag mest illa o åt inget mer.

Måste va en bit på väg. jag identifierade kännslan bakom sugen och avärjde de någorlunda iallafall.
Måste förtsätta försöka. jag vill bli frisk , jag vill bra frisk. jag ska bli frisk.

Har dock inte vågat berätta för någon än, det går inte.Hur berättar man något sånt? jag kan inte. vad säger man? hej ,jo du bara så ni vet så har jag bulimi. jag proppar i mig mat o spyr upp de sen....NEJ  det går inte...men måste , men hur?hur börjar man? kan man skicka ett mail istället? vågar inte......för när det är sagt kommer inget bli som förr igen. allt kommer o vändas upp o ner. jag kommer göra männsikor ledsna. mamma o pappa vad kommer dom säga........






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0