ur mörkret

Ja nu är det värsta över för denna gången känns det som. Vantrivs med mig själv fortfarande men matproblematiken är såå mycket bättre just nu. Känner att jag är mätt och har inget behov av att döva mig genom att hetsäta, peppar peppar ta i trä, vill att det ska fortsätta så. Orkar inte riktigt ta tag i träningen dock. Känner mig trött och matt.
   En av mina sambos flyttar i övermorgon(1 av 2 jag umgås med) vilket är jätte tråkigt. hon är den enda jag känner att jag kan öppna  mig för här uppe! det känns som jag bara går o väntar på att det ska bli maj och jag får göra något nytt . Känner mig klar med jobbet och livet här uppe. jag vill att det ska bli vår  o sommar så jag kan springa! åå vill ha tillbaka den starka vältränade kroppen. Finns det någon bättre känsla än så känna hur kroppen är slimmad och vältränad. inte degig som nu.
   vet att jag borde ta tag i min ätstörning på allvar efter det här men vet inte om jag kommer göra det. Jag vet att det är en oerhört lång och jobbig process och då måste jag berätta för mamma o pappa vilket känns oerhört jobbigt. Det känns som jag har svikit dom. Jag har svikit mig själv men och se doms reaktionpå hur det ligger till kommer inte jag orka.
Och det är så mycket annat som jag också måste ta tag i. det är jobb i sommar skolor inför hösten- vad ska jag läsa`vart ska jag läsa?bostadsköer ect ect. HUr fasen ska jag kunna få ihop allt. Får kanske hoppas på att ätstörningen dör ut (ha, det tror ju inte ens jag på) men jag hoppas hoppas att ett under kan ske! snälla snälla jag bönar och ber till alla övre makter- ta bort det onda ! ge mig en andra chans till ett normalt liv!!