ur mörkret

jag har kommit på att det är de jag går runt o känner nu - rädsla. denna rädsla och oror som praglat mitt sinne gör att jag inte kan sova och gär runt och är hetssugen hela dagarna. Jag känner rädsla för det som kommer. För att Börja plugga samtidigt som jag försöker bli frisk. Tog kontakt med abkontakt (riskföreningen för anorexioch bulimi) och fick ett jätte långt och engagerat svar vilket kändes bra. de skulle skicka info om metorer somdom hade osv osv.men han poängterade att jag var tvungen att söka profisionell hjälp. som terapi eller helst ätströningsklinik. Men det kan jag ju inte göra medans jag pluggar!!! jo terapi, det skulle kännas bra men kommer inte ha råd med det som student, men klinik går ju inte. Där ska man ju vara hela dagarna. Då skrev han att han tyckte att det kanske var bäst med en "time out" och bara fokusera på att bli frisk. NEJ! jag har kommit in på den utbildning jag kämpat för sen högstadiet så det är inget allternativ, ALDRIG! Dock förstår jag han tänk - Jag och mitt liv min hälsa är den viktigaste. och att jag mår bra.
FAN (ursäkte språket men är frustrerad) me det går ju inte.

   Mitt tillfriskningsarbete har legat nere nu i några dagar om man ser till att försöka äta regelbundet. Men jag äter massa kolhydrater, nu börjar det skapa en viss ångest för jag känner att jag gått upp i vikt, har inte vägt mig för det har jag bestämt att jag inte ska göra på ett tag och så är det faktiskt så att jag är skit rädd för vad den skall visa.

Jag kollade på bilder på face på blivande kusare och kom på mig själv att det jag kollade efter var hur tjejerna såg ut alltså om dom var smala -ALLa var jätte smala. känns  som jag kommer bli tjockast på utb .usch....överväger att börja med LCHF igen men vill verkligen ge detta en chans. .men när har man gått tillräckligt långt? när man blivit gravt överviktigt? usch o fy o blä....

Jag vill så gärna bi frisk, orkar inte må så dåligt som bulimin får mig att må men samtidigt vill jag bli smal, nu! inte sjukligt smal utan bara normlalviktig. Vil inte ha alt de här fettet på min kropp. och jag känner hur hela jag har svullnat efter att jag börjat äta kolhydrater igen. Men jag vill hålla ut vill ge tillfrisknandet en chans. men skäms över mig själv. Jah har tränat mycket hela sommarn men inga resultat.......Åååå varför varför har jag gjort så här mot mig själv!
   En tanke slår mig att jag kanske ska gå ner till en bättre vikt innan jag hoppar på tillfriskningsresan? för jag kan inte väga mer än så här ....jag vågar inte ställa mig på vågen, vill inte se vad den visar... tror den kommer stå på en högre siffran än den någonsin gjort.Jag har som mest vägt 72,5 till min 166 cm. det här är inte jag!!!!!!!
   Är det någon som vet när man slutar o gå upp i vikt när man ställer om som jag har gjort ?! HJÄLP...............

Snart är det dags för body pump. sugen? svar nej. jag blir så omotiverad till oträna när jag inte känner mig bekväm i min kropp. när jag känner mig stark vill jag nästan bo på gymmet!...


jag är så vilsen just nu!

Sitter nu i min säng o surfar runt lite. träkigt väder = slappar dag.
Hur går det då med mitt tillfriskande som så smått har börjat ( små små trevande steg ,men försöker verkligen).
Jo, som sagt jag försöker verkligen. Har lagt till kolhydrater till min kost och äter nu fullkornsbröd med ägg på morgonen och pasta o potatis till lunch (dock inga mängder ,får ta de i steg, utan lägget till någon potatis lr några pasta bitar) och tycker faktiskt de går bra. vågar dock inte ställa mig på vågen för då kommer allt förstöras jag vet det. Det e svårt för den står där o lockar på mig att kliva upp men jag vet att de bara leder till depp o ångest. Försöker intala mig själv att de här är enda vägen . Jag kommer säkerligen gå upp ivikt nu ett tag men de kommer försvinna när kroppen blir trygg i att få mat o äta det den behöver (vill tro på d..). Jag skrev i förra inlägget att en prövning kommer komma . Hade en hetskänning iförrgår.Som vanligt när jag är själv o stänger på jobbet blir jag stressad -vilket leder till suget. jag fick verkligen ett starkt hetssug o började äta men sen försökte jag ta tag i mina tankar ,säga STOPP! vad känner jag egentligen nu? hur känns det i magen? är jag verkligen hungrig? nej de va ja ju inte. Men varför trycker du då i dig massa?hm, jag vet inte?
JO känn  efter nu! Ja jag är ju stressad och nervös. nervös för att jag ska springa mitt livs första motionslopp imorn. har nog prestationsångest. VIll inte komma sist. ärrädd för att jag inte kommer orka hela vägen. misslyckas.
Men kommer det kännas bättre om du äter?NEj , jag kommer få ångest......Är det en bra uppladdning ?......nej.
   Och inpulsen fanns där hela tiden att föra hande till munnen å äta men de gick  hyffsat bra och när jag tog en skiva pålägg mådde jag mest illa o åt inget mer.

Måste va en bit på väg. jag identifierade kännslan bakom sugen och avärjde de någorlunda iallafall.
Måste förtsätta försöka. jag vill bli frisk , jag vill bra frisk. jag ska bli frisk.

Har dock inte vågat berätta för någon än, det går inte.Hur berättar man något sånt? jag kan inte. vad säger man? hej ,jo du bara så ni vet så har jag bulimi. jag proppar i mig mat o spyr upp de sen....NEJ  det går inte...men måste , men hur?hur börjar man? kan man skicka ett mail istället? vågar inte......för när det är sagt kommer inget bli som förr igen. allt kommer o vändas upp o ner. jag kommer göra männsikor ledsna. mamma o pappa vad kommer dom säga........