ur mörkret

Idag har det varit en bra dag. Jag ock mor har varit på stan o sen en eftermiddag på spa. Skönt ,riktigt skönt. Julen i övrigt har vari upp oner . Mest ner tyvär. Ätit för mkt o knappt varit ute. Lädandet har ävet det variti oeffektivaste laget. Usch det är inte om jag ändå bara ska sitta inne kan jag vell iaf plugga! men icke. Har känt mig tjockast i världen o vill verkligen inte ställa mig på vågen. att min brors smala vältränade flickvän vartit här har inte gjort saken bättre.

Jag Har bestämt mig efter nyår ska den där självanmälan till SCÄ skickas in .Men det känns fruktansvårt skrämmande. det är så lätt att när en lite bättre dag kommer att man tänker- Nej jag behöver ingen psykhjälp, jag ska bara ta tag i mig själv nu o börja träna oäta den där dieten så jag går ner mina hemska extra kilon. Då kommer alt bli bra. Och det går fort bara jag lägger manken till. tyvär så vet jag innerst inneatt det inte är så. Och jar har en sådan stak röst i mig som säger att jag vill inte sitta när jag är 25 (om 4 år) o fortfarande va fast i det här helvetet. 5 år av min ungdom räcker. Det är inte värt det och jag har provat allt, bantat ner mig (o gått upp igen iof) , skita i vikten, inte väga mig spegla mig osv, o äta vadsom. Har provat självhjälpsböcker men utan att unna ta mig ur , ramlar helatiden tillbaka ner i mitt mörka helvete som ingen annan äm jag vet om o har sett. Jag kan inte fixa det här själv. Men rädslan är stor i mig just nu. Stor o tung. När jag sökt hjälp blir det ju definitivt .Jag Har Bulimi. just nu när ingen annan vet när det aldrig sagts högt så är det som det inte riktigt är så. Och rädslan att gå upp i vikt (vilket jag INTE behöver mitt BMI är tom för högt) o va tvungen att acceptera att se ut så sen....Det fixar inte jag....Jag fixar det inte....

Är det någon där ute som har gjort resan?går man alltid upp i vikt?( jag förstår att man ska/måste göra det nä man är mager men det är INTE mitt fall, skulle tippa jag ligger nu på 73 kg till 167). Hur går behandlingen på SCÄ till.

Nu är det ju iof inte ens säkert att dom kommer behandla mig, antar att de ska göra någon bedömning av hur min status är......

God natt! hoppas alla får ett fint om inte annat okej nyår!

///A 

Dagen började med ett bittert humör. Jag blev så ledsen på mig själv då jag lovat mig att hålla humöret uppe och njuta till fullo av julen. Men jag ville bara va tyst o dra mig undan. Sa nog inte många ord på förmiddagen och grymtade buttert till min bror som ville ta foto på mig -Att jag faktiskt inte ville va med på kort och att jag inte fatta varför han inte bara kunde acceptera det! Det är inte rätt mot min familj att hålla på som jag gör. Och inte rätt mot mig själv heller för den delen.

I bilen hem från förmiddags utflykten pratades det i bilen om deceniet som passerat och min bror tyckte vi skulle ranka vad vi skulle komma ihåg med -00 talet.  Ipoden,studenten  finanskrisen listades upp..... Tårarna brännde bakom ögonlocken, för det slog mig, att deceniet varitet mörker . Under -00 talet flyttade jag hemifrån - O skaffade mig bulimin, stoppade fingrarna i halsen första gången. Under -00 talet började resan in i ett mörker ,ett årtionde kantat av ångest, hård träning och tårar. Det slog mig där i baksätet att jag borde skicka in den där självanmälan till SCÄ och sätta punkt för det här deceniet och inleda det nya med att ta upp kampen ,kanske den svåraste jag någonsin . förändra mitt liv eller rättare sagt ta upp kampen om attt få tillbaka mitt liv. Vågar jag, orkar jag?





Wake me up inside, wake me up inside, wake me up and save me from all I`ve done

Jag har förlorat mitt liv och tappen den jag var på vägen.
Alltid glad och sprallig, hade alltid en kommentar  till allt aldrig långt från ett skratt, hurtig äslakde utmaningar och allt var rörligt äventyr hette, springa, åka längd utflykter.Nu vill jag bara vara inne ,sitta stilla , dra täcker över huvudet.

GOD JUL på er alla där ute!

//A

Fredag den 18 dec, har varit en tung dag. dehar varit så fintväder ute soligt o friskt och et gör mig ledsen att jag inte kan njuta av det. fattar inte varför. Ni vet ibland kan man ju inse varför man hetsäter. Som när jag är stressad då vet jag att jag tar till det eller mår jätte dåligt. men nu nej ,ja vet inte. De ända är att jag känner mig så jävla tjock, när jagsitter ner blidas en stor valk ovanför byxlinningen OCH en valk under BH:n fy fan....jag blir så ledsen. orkar liksom inte. tog sovmorgon o åt faktiskt frukost vilket jag inte har gjort de senate veckorna (av vilja). 1 h senare åt jag upp broccolisoppan från gårdagen. sen av ingen anledning och jag vet att jag till o med resonerade med mig själv men ändå åkte kakburken ned från hyllan (de kakor jag bakat att ta med mig hem till mamma som en lite present) och jag åt 1 som blev 3 som blev 10 ........varför? jag tänkte de efter 3,varför jag är inte sugen! tycker inte det är gott! vill inte ha en till(men trycker i mig 2), äcklas av den söta mjöliga smaken,tar en till........->kräks....tuggar upp en hel påse tuggumi..
Jag tänkte skriva ut en egen anmälan till SCÄ och skicka in på skolan idag men gjorde aldrig det....efter jul...ja då måste jag nog.....undra hur mnga gånger jag tänkt den tanken.

Det som gör mig rädd är att dom inte ska bedömma mig som sjuk, vad gör jag då?! att dom ska tacka att jag vägerför mkt för att ha bulimi, 71 kg! herre gud hon är inget akut fall direkt......

Igår va vi på bio o såg " Allt för min syster". Den var så sorglig. Hela biografen snyftade friskt....när det är någom som gör att tårrna börjar rinna så kommer det tårar för hur livet är i övrigt, filmen var sorglig men många av de våta dropparna som rann längs mina kinder var av en helt annan anledning. Mitt liv,  vad  har jag gjort med mig själv? vill jag leve det här livet? När filmens huvudperson som var döende i leukemi sa "- Det är dags nu" värkte mitt hjärrta för den kännslan finns även innom mig hon blev "a piece of the blue sky" ...






När jag satt där viste jag att det bara finns en väg, att ta tag i problemet och börja jobba mot att tillfriskna på riktigt md hjälp men jag är för rädd. Vad händer dÅ? måste jag sluta skolan? måste jag berätta för mina föräldrar? innebär det att jag måste se ut så här fär resten av livet?
 Jag vill inte leve de här livet när jag är 25....Det kvittar vart jag bor vad jag gör det finns ingen lycka ingen gllädje i mitt liv. Jag känner liksom ingenting, ingen motivation ingen glädje.

Min vistelse i fjällen en säsong kunde varit den roligaste preioden i mitt iv men det är ett mökt minne, min gymnasietid desamma.
Jag bor i en stor stad med alla möjligheter ,läser till mitt drömyrke (om det nu är det) men kännser ingen glädje lust eller motivation. De är inte såhär det skall vara...

Jag är s avundsjuk på alla tjejer som inte har ett problematiskt förhållningssätt till mat. Som kan gå ut , kan ta en fika utan att förstöra allt..


Har min kropp blivit kännsligare? jag lägger på mig direkt jag inte äter helt kolhydratsfrytt "POFF" så går jag upp flera kilo..

Fick lära mig en skrämmande sak i skolan. Att bulemiker löper en mkt stor risk att utveckla mag/tarmcancer. Genom att vi kräks ändrar epitelet/vävnaden i matstrupen vilket kan leda till att det utvecklas cancer.

Min mormor dog av cancer i magen ,de är en fruktansvärd död. jag vill inte..........