ur mörkret

Jag vill kunna njuta av vardagarna av mitt liv av att umgås med männsikor jag tycker om. Utan och tänka på om dessa tänker att jag är tjock eller att jag gått upp i vikt. För det gör jag nu. Undviker saker för jag inte vill att de ska tänka. Eller säga sen när jag gått att -OJ, A har verkligen gått upp i vikt. vad hände med den vältränade kroppen? sitter hon bara hemma  äter chips eller?
Jag vill gå min utbildning, träffa någon som verkligen älskar mig för den jag är, jag vill få barn. Se dom växa upp , hjälpa dom med läxor och skjutsa på träningar och matcher eller ridläger. Känna att jag behövs. Ha en familj. Hitta mig själv utan den här skiten.
Jag vill köpa hus diskutera vilket elbolag man ska anlita och vilken diksmaskin man ska byta till. Åka på utlandsemester. Baka paj på sommarstället och njuta av sommarn!
Jag vill bara ha ett normalt liv. Mitt mål är inte länger att bli bäst i världen tt vara liite bättre än alla andra. ..Jag vill bara leva och andas utan ångest.....

Man hinner tänka en del dagar som denna.

//  A

Jag frstår igenting, är inte deppig eller känner mig stressad. Är inte arg bersviken eller gått förbi en spegel där jag sett hur fet jag är och sprungit till kylen. ..
   Var och klippte mig på förmiddagen och kände mig nöjd när jag kom hem tänkte att jag tar ett äpple till kaffet. sen tog jag lite glass sen mer glass en macka som blev 2 som blev 3 som blev 4 och vet inte hur många det sluta med. Lite revbenspjäll från gårdagens middag, mandlar mjölk fil.....spyr......varför? varför varför varför varför????
   Förstog vell att det inte skulle bli bra över en natt men det har ju gått så bra nu i några dagar. Så vad är det som gör att det faller ihop idag?..........
usch vad besviken jag är. blir ingen lunch nu för de har jag ätit några gånger om redan....

//A

Igår träffade jag en vän som jag inte sett på flera månader vi tog en kopp kaffeoch när vi hade sutit på uteserveringen i nästan 3 timmar känner jag att det suger i magen. Hm, jag är hungrig. Lunchstället har den godaste cesarsalladen i världen! Och jag äter alltid den men har alltid petat bort krutongerna då de innehåller för mycket kolhydrater.
Igår var jag dock jätte sugen på kyclingpastan som jag aldrig vågat prova trotts att jag ätit där et otaligta antal gånger. Jag ändrade mig tjugoelva gånger i kön till disken men påminde mig om det jag läst i bulimibibeln - En sallad till lunch utan kolhydrater är bara att lura och sätta krokben för sig själv. Så beställde jag den stora pasta portionen istället!
Jag åt inte upp allt utan kände mig nöjd efter en stund ,vilket är en sesation i sig då jag ALLTD äter upp. Provade nån tugga till men - nej jag var inte sugen/hungrig längre. OJ va nöjd jag känner mig idag när jag tänker på det! ingen ångest fick jag av det heller vilket är smått otroligt. Kanske gjorde sällskapet det så mycket lättare.Det hade nog inte gått som dett gått om jag varit själv. Gände mig inte hetssugen när jag kom hem heller...ikväll ska jag äta middag här hemma hos mig med två andra kompisar! ska vli mysigt!

frågade Mr om han kom ihåg att kan skickas sms till mig i natt. Och tydligen hade han glömt sin mobil i sin kompis bil. Så falskt alarm. tragiskt att jag känner mig besviken, shit vilken tur att jag inte svara på sms:et. FÖrudmjukad hade jag känt mig. Hur kan man vara så omogen när man är 21-22 år? Skicka ett sånt medelande till någon från någon annans mobiltelefon! snälla väx upp!
Jaha då försvann den spänningen i vardagen. och tillbaka till att det inte finns någon just nu som vill ha mig................

Nu vill jag gå ner. vill inte ens hålla den här vikten. jag blir ju bara större och större. Det tär så på psyket. nu blir det ägg och bacon till frukost. tror fasen jag börjar med LCHF  igen. Jag vet TT DET ÄR SÅ KORT SIKTIGT TÄNKT AV MIG OCH JAG VILL BLI FRISK, DET VILL JAG VERKIGEN. MEN JAG KLARAR INTE MER VIKT ÖKNING NU.

sen finns de ju de som förespråkar LCHF mat till de med ärstörningar, det jag är oroligför är att det ska påverka mina seretonin nivåer och göra mig deppig. men seriöst det gör mig mer deppig av och gå upp en massa i vikt. .....
Just nu äcklas jag av mig själv...hemsk kännsla

update: Jag är fortfarande nere idag. Och vill inte se ut så här. Men har kommit på lite bättre tankar (eller intalar mig själv. är vell itne samma sak som att tro på det men men).
Vist jag mådde bättre när jag var smal för ett år sen. men jag vet ju hur jag mår nu. Och mitt mående nu är en föjld av mitt liv som jag levt det de senaste året. OCh vill jag banta resten av mitt liv?
Och jag vet ju att jag är sjuk. Ja jag har bulimi.  Och då är inte viktnedgång  lösningen. Men kommer jag orka? Är jag psykiskt stark nog? jag är rädd . och fortfarande äcklad av mig själv......

det har legat något o grott i mig idag. Det har varit soligt och egentligen en bra dag. Men i mig har jag känt att det inte är bra. Har tänk på det under dagen Och det "bröt" ut medans jag väntade på en kompis som skulle hämta mig och var en halvtimme sen. under den halv timmen hann jag trycka i mig 2 frukter, 2 mackor med extra smör, tre stora chockis, lite fil, mandlar.......varför? varför? och jag känner mig verkligen tjock. Inte bara känner mig utan är tjock. har fått riktigta valkar runbt midjan och provade ett par shorts från förra sommarn och var inte ens i närheten av att få igen dom.Jag blir så ledsen, riktigt  genomledsen. Ni vet så där ledsen rakt in i själen. JAg vill inte vara sådan här. Jag vill inte. Är så nära nu och skita i det här med tillfrisknande och dra igång med morgonpromenader och inte kolhydrater what so ever.?? jag mår inte bra när jag ser ut så här. vågar inte väga mig. tänk vad vågen kan stå på? Nej jag vågar inte. FAN FAN FAN det kriker i mig . varför varför varör varför varför........................................

Det var en bra dag igår och humöret var riktigt. Så när mamma komhem från jobbet ville jag gå ner på byn o kolla lite i butiker. Inne i affären träffar vi en gammal dagisfröken. Hon är så smal så fin. Så vacker och jag känner mig gigantiskt. det ända jag kan tänka på är hur hon måste tänka att va fet jag blivit. Att det första hon skulle prata om över sin fika var att hin träffat på mig och att jag blivit väldigt stor. Jag ville bara gå därifårn. Jag var så obekväm.

Usch jag vil känna mig vacker, stark o frisk. Vill att det ska vara som förr när folk såg upp till mig och min vältränade slimma kropp.

Kanske är det ett minne blott.
AJA idag är det fint väder iaf ska försöka pallra mig ut.

//A

Nu bär det av hemmåt igen. Å vad jag älskar mobilt bredband! har en timme att döda innan tåget kommer.Ingen utdelning i lägenhetssökandet  i helgen men hoppas det kommer lösa sig framöver ändå! det blir ingen jätte lång sesmester hemma innan skolan drar igång och de med skräckblandad förtjusning. Man vill liksom att det ska dra igång för man är så nyfiken och spännd på hur det ska bli!! men samtidigt så är jag jätte nervös över hur det ska gå, om man kommer känna sig helt lost de första föreläsningarna  - GUD DET KÄNNS SÅ STORT. Lilla jag på läkarprogrammet på stora vuxna universitetet!! hjälp, lilla jag!!
   Drömsenariot är att det ska kännas att man hittat rätt, hittat hem min plats i livet. Att jag kommer finna mig själv lite och känna mig nöjd med livet. Tänkte att jag skulle prova och gå på något av AOs möten. Jag måste ju börja i någon ända. 
  
Har inte tränat på sjukt länge heller och känner ju hur min kropp känns men jag försöker ,försöker att stålsätta mig att inte bryta ihop och börja på nån diet inför skolstarten. Jag vill ju BLI FRISK!!!
   Av små detaljer påminns jag att jag faktikst inte är just d , frisk. Var innte på Burger King för att köpa en stor Cola light (det är sjukt varmt ute så vätska behövs) och en juice. När jag tog en klunk av Colan slog det mig att va tusan det här kan inte vara Light och första tanken , instinkten var att hälla ut den. jag kunde ju inte dricka 50 cl vanlig kola- Fatta vad mycket socker och kalorier det innehåller.......det är inte friskt att få panik över något sådant. Så jag skärpte till mig och sitter nu och dricker av just den colan och tror förresten att det vist är light ändå. Den har den där speciella eftersmaken av sötningsmedel.......ingen stor incident kanske men ett litet bevis ut vardagen hur alla tankar och handlingar kopplas ihop med vikt-kalorier och nyttighet. Det jag förut kallade hälsa- jag var ju så intresserad av hälsa. Men hur hälsosamt är det att dygnets alla 24 h handlar om mar och ångest över vad man ätit eller inte ätit. Hur hälsosamt är det att trycka i sig mängder med mat för att försöka döva den intrestressen  ångesten det svarta som finns innuti. det som skär i själen och gör att jag till slut ligger på toalettgovet med rödsprängda ögon och en förlamande kännsla i kroppen......Nej det är inte HÄLSA. från och med nu ska mitt ledmotiv i livet vara riktigt hälsa. Det levnadssätt som är bra för kropp och själ!!!

Nu är det bara20 min tills tåget kommer, as I said- I Love mitt mobila bredband!!

//Anna

Ja, gör inget psec känner inget spec. Är inte glad men inte ledsen. Är liksom nollställt.
Jag kunde inte motstå godispåsen som stod på jobbet idag. gick förbi den gång på gång och intala mig själv att jag inte var sugen och faktiskt inte ville ha. tror ni det fungerade? nej just de men om man ska se något bra i det dåliga så klarade jag av att inte hetsäta  godiset och slutade faktiskt när jag kände att smaken av socker var äcklig. Kände att jag faktiskt inte var sugen. Är kanske ett liiiiitet framsteg?
Jag tror det är bra för mig att jobbet är slut om 4 dagar. Att jobba i en Mataffär och vara omgiven av "min drog" dagarna i ända är inte bra. Att få lite mer rutiner i vardagen tror jag också är bra. Att få veckor och helgen att inte allt flyter ihop som nu när alla dagar känns likadana.