ur mörkret

Nu sitter jag här o väntar på att pappa ska komma och hämta mig. Mormor har gått bort så vi ska upp dit till mamma. det vär skönt att hon äntligen fått somna in.hoppas du har det bra var du än är!fri från smärta. Hon var så sjuk och det har tärt så på mamma. Hon har blivit så liten o smal och jag har bara blivit  stor. Ja rent av fet. v
Varför kan inte jag också få reagera så när jag mår dåligt -> att inte vilja,inte orka äta nått. Nej jag trycker i mig istället och jag känner hur valkarna börjar växa. Känns som jag aldrig kommer orka ändra mitt mönster.
   Jag har fått svar från kliniken nu och fått ett nr som jag ska ringa så ska en tjej i göteborg hjälpa mig. Men jag vet inte om jag vågar. har aldrig pratat med någon om min bulimi tidigare så att lyfta luren och ringa till en helt främmande männsika känns så stort. Vågar jag ta det steget? Det känns som om jag ringer så finns ingen väg tillbaka. Då är jag officiellt sjuk. En ätstörningspatient. T¨årarna bränner bakom ögonlocken bara jag tänker på det? Vad är det en början på? en väg mot tillfrisknande?! Absolut då är det  ju skit bra .men det är också en väg in mot det mörka det jag fasat mest för, jag  kommer vara tvungen att berätta för mamma o pappa ,det kommer ta dom så hårt och mig med,  att erkänna. Mitt "vanliga liv" kommer att sättas på hold och mina framtidsplaner skutas upp. men jag måste bli frisk. jag vill ju kunna leva ett lustfullt liv. men tänk om jag aldrig kommer bli frisk? tänk om jag bara ramlar längre ner i den bottenlöa brunnnen tills inget livsljus kan brinna längre?.........fan kanske är helt fel tidpunkt, det är inte schyst mot mamma. hon har gått igenom tilllräckligt. Hon är som jag. kommer ta det personligt som att hon varit en dålig mamma och sånt.........Aja det är lördag nu o tror inte jag kan ringa förens måndag så jag kan fundera lite.

sänder en tanke till dig mormo du norrlänska kvinna med tunnbrödspade och vita liljor i dina händer!
Nu är ditt lidande slut och en bättre plats väntar på dig.

Fan, nu rasa det igen.......

Har mailat en klinik i stockholm och hoppas få svar snart. Jag klarar inte att ta mig ur det här utan hjälp.......
Mår skit. Det här unde varit det roligaste som jag upplevt men njuter inte för fem öre då ångest och viktfixering tar upp hela min tid............................

BÖRJA ALRIG MIXTRA MED MATEN!!!!!!!!!!

När vi flyttade in i vårt lilla hus var vi 7 nu är det bara 5 kvar efter att min kära carro har flyttat=(.
Känns jätte tråkigt då hon var en av två jag tycker om att umgås med. trivs inte allt med hur vi bor just nu så håller på att kika efter alternativ. Bulimin har varit lugn ett tag nu. käkade faktiskt kolhydrater (som jag inte äter annars-följer LCHF)efter jobbet -några knäckemackor och kex me det gick bra. 
Är bjden på middag med jobbet ikväll på menyn står steakhousets hamurgetallrik och öl- känns vell sådär men har tänkt att jag ska göra ett undantag ikväll och äta det som bjuds så får jag fortsätta på en inslagna banan imorn igen. Detta ska jag försöka göra utan ångest-ikväll ÄR det OKEJ. No bad feelings.
skriver och berättar hur det gått.

peace out

Ja nu är det värsta över för denna gången känns det som. Vantrivs med mig själv fortfarande men matproblematiken är såå mycket bättre just nu. Känner att jag är mätt och har inget behov av att döva mig genom att hetsäta, peppar peppar ta i trä, vill att det ska fortsätta så. Orkar inte riktigt ta tag i träningen dock. Känner mig trött och matt.
   En av mina sambos flyttar i övermorgon(1 av 2 jag umgås med) vilket är jätte tråkigt. hon är den enda jag känner att jag kan öppna  mig för här uppe! det känns som jag bara går o väntar på att det ska bli maj och jag får göra något nytt . Känner mig klar med jobbet och livet här uppe. jag vill att det ska bli vår  o sommar så jag kan springa! åå vill ha tillbaka den starka vältränade kroppen. Finns det någon bättre känsla än så känna hur kroppen är slimmad och vältränad. inte degig som nu.
   vet att jag borde ta tag i min ätstörning på allvar efter det här men vet inte om jag kommer göra det. Jag vet att det är en oerhört lång och jobbig process och då måste jag berätta för mamma o pappa vilket känns oerhört jobbigt. Det känns som jag har svikit dom. Jag har svikit mig själv men och se doms reaktionpå hur det ligger till kommer inte jag orka.
Och det är så mycket annat som jag också måste ta tag i. det är jobb i sommar skolor inför hösten- vad ska jag läsa`vart ska jag läsa?bostadsköer ect ect. HUr fasen ska jag kunna få ihop allt. Får kanske hoppas på att ätstörningen dör ut (ha, det tror ju inte ens jag på) men jag hoppas hoppas att ett under kan ske! snälla snälla jag bönar och ber till alla övre makter- ta bort det onda ! ge mig en andra chans till ett normalt liv!!

Idag skulle jag varit uppe tidigt och varit i backen vid 9. Så blev inte fallet. vädret var dåligt.
Ätit allt jag inte ska -sötade flingor, after eight, mackor, omelet(som iof ä bra),makrill......blir verkligen ingen lunch.
Mår inge vidare ska nog lägga mig  sova bort dagen, känns hel rätt.

Jag vet ,vet, att jag skulle må så myclet bättre om jag bar tog mig ut o rörde på mig men Nej, jag orkar ,vill inte.....
ska jobba imorn ,hur fasen ska jag ta mig iväg dit?grämer mig för o tapå mig jobbkläderna .vet att byxorna sitter as tight..........
åååh fan fan  fan varför -varför har jag hamnat här igen. i detta träsk av ångest ,hetsätning, o viktuppgång.
Hur många gånger ska jag behöva böja på ruta ett? och hur länge tar det den här gången?

okej från och med nu bestämmer jag mig för att ta tag i mig sjäv!  Ja nu LOVAR jag mig själv att verkligen försöka. Jag kanske inte klarar det men jag måste göra ett ärligt försök.

HUr ska då detta gå till?
- sluta äta sporadiskt
-så lite kolhydrater som möjligt

det får bli de första målen så får jag lägga till motionbiten när jag känner att jag klarar det. tror att om jag bestämmer mig för allt på engång kommer jag inte klara det.
 JA nu *****! NU ska jag klara det här!

Pepp pepp pepp  O , A chachacha